Allting är väl samma sak hela tiden antar jag. Kaos här hemma som vanligt, skrik och bråk och jag har hela tiden ett enda mantra i huvudet "Du ska till London, du ska till London. Stå ut lite till!" Inte för att jag tror att det kommer bli bättre då, men jag kan alltid hoppas. Mamma gråter, skriker, svär, ber och bankar i saker om vart annat. Pappa ser på, ryter till ibland, ignorerar och muttrar. Som vanligt. Gud, jag orkar inte detta mer.
Dagen har gått åt till att städa och jag är hyperförkyld. Förstår inte detta, varför?, inte på mitt sommarlov!

Nu har syster fått sommarlov också! Så nu är det sommarlov på riktigt! Träffade en massa gamla lärare och blev kramad ^^ Emilia blev lovordad!