Idag är jag seg och orkar ingenting, antar att det fortfarande är något sorts utmattningstecken. Vill bara sova och sova. Men jag har hjälpt min mamma och så idag. Hoppas allt blir bättre till London. Idag är det bara fem dagar kvar!!

Jag önskar att jag någon kunde få ordning på dessa blodsocker. Jag vill så mycket men det går inte. Försöker med allt, men antagligen tänker jag fel. Antar att jag kommer må mycket bättre när de fixar sig. Eller när jag fixar till dem.

Är tillbaka och är faktiskt nöjd. Det är skönt att bli ompysslad och min frisörtid kunde inte komma lägligare :) Jag mår så mycket bättre nu!

Ni ska få se bilderna på före och efter nu också :D

Miow, iddag mår jag mycket bättre! Och efter en lugn frukost med syrran så ska jag nu ta en dusch och sedan börja småplocka lite, jag mår dåligt av att se saker liggandes huller om buler och att ha dammråttor överallt. Så jag ska städa lite, i den takt jag orkar. Har redan satt på diskmaskinen för den var överfull.Ska ner till torget sen och klippa mig och handla åt mamma och pappa. Ni ska få en bild på min frisyr sen! Både före- och efterbilder blir det :D

Har varit ute och gått i skogen och lyssnat på musik och tagit det luuugnt. Så jag år aningen bättre nu. Fortfarande ett litet sting av illamående i maggropen vid häftiga rörelser och lite yrsel, men annars mår jag fint. Ska lägga mig hyfsat tidigt också så att jag orkar med en hel dag imorgon :D

Jag har nåt botten, den totala botten. Jag trodde aldrig att jag skulle säga eller skriva det men jag har stupat under mina egna krav. Allting föll på plats imorse när jag mådde så dåligt, aldrig har jag haft så suddig syn, men ändå sett så klart. Alla krav jag haft på mig själv den senaste tiden - körkort, gå ner i vikt, vara världens bästa storasyster, vara smart, göra nytta, träna regelbundet, m.m - har tillsammans med min nervositet inför flytten och med att jag ska få mens (jag är alltid extra känslig innan den) att jag totalt kollapsade idag. Både fysiskt och psykiskt. Eller idag kollapsade jag väl på riktigt. Redan i lördags kom den känslomässiga kollapsen då jag grät för allt och inget. Så jag avbeställde alla mina körlektioner och även om jag betalde nästan 5 tusen för dem och inte ens har använt hälften så är det inte värt att gå dit och må så här dåligt. Det är först nu fem år efter att någon sa det till mig första gången som jag inser att jag måste sänka kraven!Så nu är min enda plan att åka till London och totalt börja om på nytt. Göra allt i ett lugnare tempo och planera lite bättre. Och framförallt lära mig att säga NEJ.

Jag mår jätteilla. Höll på att svimma i morse när jag skulle koka gröt åt syrran. Ringde bilskolan och sa att jag inte kommer, duschade, borstade tänderna och tog illamåendemedicin, sen somnade jag igen. Sov till klockan elva och nu gick jag upp för att äta lite. Mår lite bättre i alla fall, får se om jag orkar göra något vettigt idag.

Jag fick ångest av att bara gå in, hur i helvete lyckades han att få hit mig? Min desperation måste vara enorm. Men han är snäll i alla fall. Och söt.